Spanska pärlor, del 2.
Idag är det februaris första dag och vi är hemma igen efter vår spanienresa, som blev speciell på många sätt. Vi steg upp med solen och gick till vila med den, följde ingivelserna för dagen. Vi hade gott om tid.
Suddesjaurs januarimörker ligger nu bakom oss och istället har vi ljusa semesterminnen att förvalta. Dessutom går vi mot vårvinter här hemma. Det kan inte bli bättre.
Det finns många spanska pärlor att plocka fram, ett helt radband av minnesbilder. En söndag firade vi mässa i Santuario de Nuestra Señora de la Fuensanta, en romersk-katolsk kyrka i
Algezares, utanför Murcia. Den har anor från 1694 och är byggd i barockstil.
Vi kom fram just i tid för mässan. Platsen är en välbesökt fristad, som ligger naturskönt till uppe i bergen. Bredvid kyrkan ligger ett benediktinkloster. Jag återvänder gärna dit för att vandra i de storslagna omgivningarna.
Kyrkans målade kupol är som ett öga upp mot himmelriket. Vi besökte många sevärda kyrkor under de tre veckorna, och det får nog bli ett eget blogginlägg om de övriga.
På resans sista etapp bodde vi en bit utanför Alicante, och på halva vägen in till centrum låg parken El Palmeral. Vi väntade oss inte den skönhet som gömde sig därinne. Vattenfallet tog andan ur oss. Det gick att gå bakom det
och se genom det fallande vattnet.
Parken var full av hibiskusbuskar. Här och var lyste röda utslagna blommor. Hibiskusen är en av mina favoriter. Även om blommorna har en kort levnad växer de tillbaka så länge plantan vårdas. Budskapet är att njuta av stunden så
länge den varar. Livet är skört.
Esplanaden inne i Alicante är exotisk att flanera efter. Den är kantad av palmer och belagd med 6,5 miljoner marmorplattor, alla arrangerade i ett vågliknande mönster. Vi återvände dit flera gånger, åt lunch eller satt ner en stund på
de utplacerade fällstolarna.
Mushroom street är stadens sagogata, som tagen ur en fantasivärld. Vilken kreativitet!
Castillo de Santa Bàrbara ligger 167 meter över havet, med en spektakulär utsikt. Vi åkte hiss 143 meter upp och gick resten. Santa Bàrbara är ett av de största medeltida slotten som finns kvar i Europa. Vi avslutade besöket med cappuccino
på ett café med utsikt över Medelhavet.
Under vår tid i Alicante gjorde vi en utflykt till Benidorm. Vi gick upp till Medelhavets balkong, en plats som gjorde ett oförglömligt intryck på oss. Jag blev yr av den vidunderliga panoramautsikten över havet.
Sorg och glädje kan gå hand i hand. Det ena utesluter inte det andra. Jag lärde mig att härbärgera båda känslorna samtidigt under resans gång. Känslorna fick komma och gå. Ibland översköljdes jag av en stor ledsamhet
över att missa begravningen av Helén.
Jag är innerligt tacksam över att jag ändå fick närvara där och då genom en väns insats. Hon tog ett vackert farväl för min räkning. Det är så det blev. Jag kan förlika mig med det nu.
Min egen minnesstund höll jag i en av Alicantes kyrkor. Jag köpte en ros, skrev farväl på ett kort, tände ett ljus och la rosen på ett altare. Jag hoppas att den ligger kvar där än... för min inre syn gör den det
för alltid.
