Underbart är kort…
På den första dagen i september känns det att hösten är på intågande i Suddesjaur. Vinden är kylig och ute på myren vid Suddesälven spatserar en trana omgiven av begynnande höstfärger.
Sommaren är ett ögonblicksverk, fylld till brädden av upplevelser och projekt. En del saker blir av, annat får vänta. Vårt båthus är inte helt färdigrenoverat, men vi har köpt en elmotor, tjärat den gamla forsbåten, och
sjösatt den. Det är gott nog.
Nöjdhet är en känsla att odla. Det är ofta det lilla som är det stora, som att plocka in hallon under soliga augustidagar. Jag älskar att stå i hallonlandet och känna mig rik.
Fjällresan med goda vänner blev av även i år. Vår ställplats nere vid vattnet i Vuoggatjålme, är en plats att komma hem till. Den här gången var det som om minnena från livets alla fjällresor fyllde mig med glädje. Det
gav mig ett lyckorus, en känsla av att vara ung på nytt.
I tiden mellan fisketurerna hittade jag och Carina en lämpligt lång vandringsled, som innehöll allt vi önskade. Där fanns den solbelysta stigen, de väderbitna björkarna, den hisnande utsikten, tjärnens
gröna vatten och bäckens porlande. Vi var omgivna av naturens givmildhet, och tog emot upplevelserna med tacksamhet.
Visst känns det vemodigt att sommaren är slut, men när mörkret smyger sig på om kvällarna, är det fint att se lyktan lysa hemma i min köksträdgård. Det varma skenet lovar mig många färgglada höstdagar.
