Att inte se skogen för träden...
Den här sommaren har jag haft anledning att fundera över ordspråket "att inte se skogen för alla träden". Det finns en risk att jag förlorar mig i detaljerna och inte ser helheten, speciellt om det är mycket jag har förutsatt mig att uppleva på kort tid, och sommaren är alltid för kort.
Trädbeklädda branta bergssidor sluttande ned mot vattnet och husen i dalen. Den säreget vackra staden Mosjön i Norges mitt dyker upp i tankarna.
Jag samlar ihop detaljerna och skakar om, som ett minnenas kalejdoskop. Bitarna bildar olika fantasifulla mönster.
Sjögatan i Mosjön är ett myller av detaljer.
Som de originella planteringarna i fyra par jeans. Fulsnyggt, men smaken är ju som baken...
Kuttersmycket på husknuten.
Handväskan och blommorna på linan mellan husen.
Eller varför inte handväskan och lampskärmen. Jag undrar vad megafonen används till...
Helgelandstrappan är ingen detalj, utan en väg upp till en spektakulär utsikt från Øyfjellet. Trappan är lagd av Sherpas från Nepal. En hisnande arbetsinsats!
Jag orkade gå 206 steg av 1 000 möjliga.
Jag fick nöja mig med utsikten mellan träden. Men om jag inte hade siktat högre, hade jag inte ens nått mellan trädstammarna. Det är också ett perspektiv, liksom att detaljerna alltid är delarna av helheten. Det finns
alltså även en risk med "att inte se alla träden för skogen".
