Här och nu
Himlen är ögonens dagliga bröd. Alla skyars olika färger och molnformationer ger näring till själen. I Suddesjaur är himlen alltid nära.
De små sammanhangens storhet lever på landet. Grannen ringer och berättar, att "nu har jag renar på besök vid fågelmatningen, om du vill fotografera dem."
Det går också bra att få åka spark nerför backen på väg hem från veckans symöte. Jag får behålla sparken, som lån över vintern, eftersom min egen har "gått hädan".
Om näsan är just över snötäcket värmer det att grannen erbjuder sig att handla det som fattas i kylen. Snällhet är en underskattad egenskap. Omtanke är som en varm ullfilt en kall februaridag.
Det är en fin linje emellan drömmar och verklighet. Jag vill inte vänta, utan leva min dröm ett steg i taget. Livet kommer alltid att vara komplicerat - på ett eller annat sätt. Naturen lär mig att vara nöjd här och nu, och att
längta...
Himlen är inte någon annanstans. Den är här. Det är vi som är medskapare. Jag läste att en troende man tänkte så i livets slutskede. En svindlade tanke.
Tron handlar inte om att smita undan i väntan på evigheten. Kärleken är svaret här och nu. Det får mig att känna mig otillräcklig. Kan jag leva upp till det? Men det är då jag får släppa taget. Kärlek stavas inte prestation. Det finns något större
än mig själv. I det får jag vila.
