Att släppa taget
Sommarens sista leende. Några prästkragar står kvar efter nattfrosten. Ängen på tomten i Suddesjaur har vissnat ner. Nästa år kommer den igen med ny styrka och skönhet. Det är dags för naturen att vila, att släppa taget och
samla kraft inför nästa vår.
Ett höstträd fångar mitt intresse. Det ser ut som toppen är avkapad. Det ger inte upp för det, utan växer vidare på sitt sätt. Björken har ett budskap. Även om jag är trasig, vill jag tillåta mig
själv att växa och glöda. Det är en del av läkningen.
Igår var det höstdagjämning. Sommaren har tagit farväl. Höstens kyla och mörker varslar om vinterns antågande. I år talar hösten till mig. Det är dags att släppa taget om gamla föreställningar och roller.
Likt höstdimman över sjön kan ens sinne vara grumlat av rädslan att låta något nytt gro. Förändring tar tid och kräver mod. Hösten kan vara den tid då sådana reflektioner får utrymme.
Det kommer nya skott på livets träd till våren...
