Vårtecken
Idag har jag sett en ensam sångsvan i Suddesälven. Det är den första för i år, ett säkert vårtecken. I fjol såg jag också en ensam svan vid den här tiden, undrar om det är samma en som har återvänt. Den försökte då närma sig ett svanepar, men blev
bryskt avvisad.
Det var inget bra fotoljus idag, men bilder ville jag ändå ta och dela. Vårtecken är glädjande, särskilt när vädret är ostadigt och inte vidare vårlikt. Igår stormade det något fruktansvärt. Jag och Zigge kurade inomhus. Det värkte i min rygg
och blåsten kändes inte snäll. Stormarna har kommit tätt den här vintern.
Zigge fick dock sin dagliga lekstund med älsklingen Laika, och en rolig promenad med killkompisen Tayson och hans matte. Nu har fler grannar dykt upp i Suddesjaur inför påsken. Det känns roligt, sedan vi lite vemodiga till sinnet vinkat av våra franska vänner, som har ämnat byn för säsongen. Innan de åkte bjöd de på en god middag.
Jag hoppas att den ensamma svanen i Suddesälven hittar en partner. Svanar bildar par och kan leva tillsammans livet ut. Jag trodde att svanar för alltid lever med samma, och att de inte skaffar en ny om den andra dör, men forskning visar att separationer är vanligare än man trott.
Jag trodde att det skulle bli trist på dagarna nu när Rickard jobbar i Arvidsjaur, men det flyter på och dagarna går fort. Roligast är fotograferingen och umgänget med grannarna, och med Zigge förstås. Nya naturupplevelser finns alltid där.
