Nostalgitripp
Nu är en tid av återseende. Älskade platser och vyer pockar på. Våren tänder en längtan efter strömmande vatten och forsars brus. Bron vid Ljusselsforsen väntar på Piteälvens vårflod. De nakna stenarna bidar sin tid.
Till Ljusselsforsen brukar vi åka och njuta av Piteälvens Ekopark. Det är bara tjugo minuters färd från oss, en lagom dags- eller dygnstur. Rastplatsen har både toaletter och fina campingbord. Jag längtar efter att stå där med husbilen,
efter att somna och vakna till forsens brus.
I närheten av Suddesjaur finns utflyktsmål som under många somrar har bringat oss glädje, till och med före vi köpte vårt hus 2003. När vi bodde på Gunsen i Skellefteå tog vi husvagnen och åkte uppåt landet. Abmorälven, som är ett biflöde
till Piteälven, var då ett omtyckt fiskevatten.
Jag är sugen på att ta upp fiskeintresset igen. Det har legat vilande, med några få undantag. Förra sommaren la vi inte ens ut båten i Suddesjaur. Vi satsade allt krut på det stora garagebygget. I år blir det annorlunda. Rickard jobbar i Arvidsjaur
och vi har bara mindre projekt inplanerade. I år ska vi laga båten och sjösätta den. "Labolina" ska även få ett eget hus nere vid sjön. På helgerna vill vi åka iväg med husbilen och fiska, återuppleva gamla minnen.
Abraur är en sjö där jag vill prova fiskelyckan igen. Vid utloppet till Abmorälven har vi fiskat fin harr tidigare år. Sjön är stor, sträcker sig genom både Arjeplogs-
och Arvidsjaurs kommuner. Den avvattnas av Abmorälven och rinner vidare till Piteälven.
Förr i tiden flottades det timmer på sjön och folk som bodde runt den livnärde sig på flottningen, skogen och fisket
.
Efter helgens nostalgitripp till älskade fiskevatten såg vi storspoven på en åker i Moskosel. Storspoven är världens största vadare och Västerbottens landskapsdjur. För mig är
det en fågel som är starkt förknippad med mina barndoms somrar i Sjöbotten utanför Skellefteå, där vår familj hade en sommarstuga. Jag kan höra dess drillande sång i mitt inre.
