Äntligen snö!
Äntligen snö i Suddesjaur! Tomten är fastsurrad i sin stubbe, förberedd på en bister säsong. Hittills har dock vintern varit ovanligt mild här uppe. Vi har väntat länge på snö. Nu lyser det vita upp och skapar julstämning.
Mörkret är lättare att uthärda med snö på marken. Naturen ändrar skepnad och allt blir som nytt igen!
Det blev till och med snöskottning idag. Nu när maken är borta på veckorna får jag försöka hålla efter. Snösläden, som står lutad mot husväggen, är en förträfflig uppfinning. Det går lätt att styra ner snön från altanen med den. Kärt barn har
många namn. Snösläde ska inte sammanblandas med snöraka och snöskovel, som har rakt handtag och mindre djup skopa. Själv säger jag slarvigt snöskyffel. Snösläden
kallas även för snöbjörn
här i Norrbotten, och för snöstyrare i
Västerbotten. I Ångermanland säger man snöstyra
och i Medelpad snölasse. Begreppet
snöräv förekommer också, men då avses ofta ett redskap som man hyvlar
ner snö från tak med.
Zigge var mest intresserad av vad som döljde sig under altanen. Grävlingen tycks söka skydd där, förhoppningsvis tillfälligt. Vi vill inte att den ska bo in sig hos oss, eftersom den kan bygga stora gryt, som skapar problem för husägaren.
Jag läser att ett grävlingsgryts gångsystem kan vara upp till 10 meter långt i flera våningar. Gryten har dessutom flera ingångar och byggs ständigt ut. I närheten av grytet gräver grävlingarna gropar, som de lägger avföring i. Det låter inget vidare att ha på tomten.
Min blå spark har fått sällskap av tallris och den övervintrande silvereken. Det har inte blivit något sparkande i år, annars är det en aktivitet som både jag och Zigge gillar.
Sparken, eller sparkstöttingen, gjorde sitt stora segertåg över Sverige under senare delen av 1800-talet. Piteå har föreslagits som sparkstöttingens födelseort, där det också finns ett sparkmuseum. Fordonets gyllene tid
var på 1940-talet, då J Malmqvist & Son AB i Växsjö tillverkade
cirka 135 000 sparkar per år. Idag är inte sparken lika populär, men bra att ha här uppe i norr.
Idag gick solen upp 09.36 och ner 13.29. Det är inte många timmar som det är ljust i Suddesjaur så här års. All utebelysning är ett välkommet tillskott.
"Det lilla ljus jag har, det ska få lysa klart." Jag gör det jag kan för att hålla min låga brinnande. Inne tänder jag juleljusen sedan mörkret har lagt sig. Den röda stjärnan i köksfönstret skapar hemtrevnad. Jag är glad att jag har ett hem,
en fristad på jorden... och tänker på alla som inte har det, som måste sova ute inatt.
