Valv bakom valv...
Norra fasaden på katedralen i Chartres. Det var det första jag såg av mästerverket. Minnet av besöket i maj är fortfarande svårt att närma sig. Det förflyktigas direkt. Har jag verkligen varit där? Vad upplevde jag? Redan innan besöket var jag rädd
att ögonblicket skulle gå mig förlorat. Det storslagna har ofta den effekten på mig.
En overklighetskänsla smög sig på. Vi hade bara ett par timmar på oss att närma oss denna ofattbart stora byggnad, med allt vad den hade att berätta. Jag fick endast en glimt av den. Jag hade behövt dagar på mig. Men mina
bilder visar att jag har varit där.
Vi gick in i katedralen genom den västra fasadens portar. Chathédrale Notre-Dame de Chartres är en romersk-katolsk katedral i staden Chartres, som ligger åtta mil sydväst om Paris. Den anses vara en av gotikens finaste byggnadsverk. På platsen
där den står har det funnits minst fem andra kyrkor innan den nya kyrkan började byggas 1145. Men 1194 förstördes nästan hela kyrkan av en brand. Västra fasadens nedre del klarades sig dock. Större delen av den nuvarande byggnaden uppfördes
mellan 1198-1220. De asymmetriska tornspirorna är utmärkande för västfasaden. Det högra tornet är från 1200-talet och det vänstra från tidigt 1500-tal.
Här skymtar det mäktiga marmoraltaret med skulpturgruppen Antagandet in i himlen av Jungfru Maria. Chartres katedral, också känd som Cathedral of our Lady, är ett mål för pilgrimer och tillägnad Jungfru Maria. Den är upptagen på
Unescos världsarvslista och står där omnämnd som "höjdpunkten för den franska gotiska konsten" och som ett "mästerverk". Jämfört med många andra medeltida kyrkor har relativt små förändringar gjorts sedan invigningen.
Jag som älskar glasmosaiker var helt uppfylld av den prakt som omgav mig i Chartres katedral. Det var därför som den stod som en punkt på min Bucket list. Det finns 176 glasmålningar i katedralen. Majoriteten av de ursprungliga glasmålningarna är intakta. De vackra glasmosaikerna, som ger katedralen sitt speciella ljus, omfattar över 2 600 kvadratmeter. De moderna är utförda av bl a Marc Chagall. Min hänfördhet över allt jag såg gjorde att jag missade själva upplevelsen av Chagalls målningar. Jag vet inte hur det gick till, men jag är inte säker på att jag har sett dem. Det tar emot att erkänna det. Trösten är att det ger mig en anledning till att återvända. Jag vill även uppleva kryptan och labyrinten nästa gång.
Katedralen har tre makalösa rosettfönster. Det södra fönstret från 1225-30 är tillägnat Kristus. De fem fönstren nedanför rosetten föreställer Maria med Jesusbarnet i mitten och på sidorna de fyra stora profeterna från
Gamla testamentet med evangelisterna från Nya testamentet på deras axlar. Det symboliserar att evangelierna i det Nya testamentet byggdes på det Gamla testamentets profetiska pelare. Uppsättningen är från 1255.
Det norra rosettfönstret från 1235 är tillägnat Jungfru Maria. I mitten av de fem lansettfönstren under rosen avbildas Jungfru Maria som spädbarn i sin mammas famn. På sidolansetterna syns figurer från Gamla testamentet.
Det västra rosettfönstret från 1215 illustrerar Domedagen, ett traditionellt tema för västra fasader. Lansettfönstren under föreställer passionshistorien, Kristus liv och Jesse rot.
Den monumentala skärmen runt koret påbörjades på 1500-talet av Jehan de Beauce och slutfördes inte förrän på 1800-talet. När vi var där höll man på att restaurera skärmen genom att tvätta den ren. Korhöljet innefattar 200
statyer i 41 scener.
Ljuset på detta krucifix fångade min uppmärksamhet. Jesus på korset talade till mig i all sin nakenhet. Allt runt omkring var magnifikt. Onåbart. Jag var splittrad i allt jag ville uppleva. Det var för mycket att ta in.
Flera gånger i min förvirrade kyrkovandring återkom jag just hit. Till Jesus på korset. Till det avskalade.
När jag ser bilden nu kommer några strofer ur Tomas Tranströmers dikt "Romerska bågar" till mig:
"En ängel utan ansikte omfamnade mig och viskade genom hela kroppen:
Skäms inte för att du är människa, var stolt!
Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt.
Du är aldrig färdig, och det är som det ska."
Det var inte lätt att fotografera glasmålningarna, svårt att göra dem rättvisa, ovan som jag var med min relativt nya kamera. Det blev många misslyckade bilder, men de av rosettfönstren och det här av Vendôme kapellfönster blev rätt okej. Byggandet av kapellet påbörjades 1417. Donator var Louis de Bourbon, greve av Vendôme, som byggde kapellet för att uppfylla ett löfte som han gav när han fängslades av sin bror, att bygga ett kapell till Jungfru Maria, om han blev fri. Kapellet och fönstret skapades i Flamboyantstil.
När vi lämnade katedralen i Chartres, också från dess norra sida, mötte jag en nunna med en annorlunda klädsel än den vi hade sett under vår klostervistelse i Le Bec-Hellouin. Jag vände mig om och tog den här bilden,
som ett längtansfullt farväl och på återseende.
