Vidgade vyer
Sommaren bjöd på många överraskningar i närområdet. På väg till Arjeplog för att veckohandla åkte vi upp till Galtispuoda för att titta på utsikten. Det var hisnande vackert! Fjäll och sjö runt om. Jag tog naturligtvis en massa bilder.
När barnen var små åkte vi till Suddesjaur på loven för att komma bort ifrån stan. Vi var oftast nöjda med att bara vara i "stugan". Det är först nu när vi bor i byn på heltid som vi upptäcker omgivningarna på allvar.
En stekhet dag i början av augusti åkte jag till Grodkällan tillsammans med grannarna. Den ovanligt stora kallkällan med det säregna turkosa vattnet ligger mitt i skogen mellan Lomträsk och Auktsjaur. Som en trolsk skogsjuvel låg den plötsligt där
och blänkte.
Bastuflotten i byn Gråträsk, fyra mil väster om Arvidsjaur, såg inbjudande ut där den guppade på vågorna. Gråträsk är en riktig sommarpärla! Vi var egentligen där för att titta på kapellet, när vi ändå hade ärenden att göra i Arvidsjaur.
Jag som är "kyrkojägare", något jag lär återkomma till fler gånger, fick göra ännu ett kryss i listan efter att ha besökt kapellet i Gråträsk, som hör till Piteå församling. Dopfunten med "Låt barnen komma till mig" ingraverat såg ut att vara
fylld med flytande guld i solljuset.
Nu för tiden är Suddesjaur mycket mer än att åka till "stugan". Det är ett hem, där vyerna vidgas.
